Armageddon
Jag har mina sätt att hantera vardagen på – rutiner, sätt att hålla igång mig själv, ofta är kreativitet och produktivitet hjälpmedel till dräglighet eller lättsamhet. Jag undrar om det är förtryck/förnekelse eller bearbetande av känslor. Ibland händer något som fuckar upp allting. Förlust och förtvivlan, sorg kan vara en lång och ojämn väg till nuet. En stark vilja att hitta sin kärna, sitt inre rum av trygghet utifrån sig själv. Det tar lång tid att se att någonting är vackert igen, lång tid att värdesätta allting på nytt.
På Textilkoll visar Tio textilt formulerade känslor.
ELIAS DAHL
Jag tycker om material. Jag sparar på dem och samlar dem. Hur beter de sig? På vilket sätt kan de manipuleras? Hur kan de sammanfogas och kombineras? Detta är frågeställningar jag jobbar utifrån.
Jag använder mig av silver, textil, keramik eller andra material jag av en slump kommer över, hittar eller får. Jag ser alltid ett värde i materialet. Ord som ”utforskande” och ”experimenterande” beskriver på ett bra sätt min process.
Inspiration finner jag i naturen, i min egen kropp och i de material jag jobbar i. I mitt konstnärliga uttryck är handens arbete och själva tekniken en viktig del. Jag ser kunskapen av olika tekniker som en stabil plattform att stå på. Jag vill ha ett öppet förhållningssätt till tradition och äldre kunskap som jag fritt kan forma i den samtid jag lever i.
MATILDA SJÖSTRAND
Teckning och mönster är det jag gillar bäst, skisser och kladd täcker vartenda block jag äger. Jag inspireras av naturen, människan och människokroppen. Mina favorittekniker är tusch och akvarell.
EVELINA UNÉUS MATTSSON Evely Purple
Under året har jag arbetat med mina erfarenheter som barncancerpatient som resulterade i två utställningar varav en hänger just nu på barn- och ungdomsakuten i Lund. ”När livet är som starkast” heter den och hänger fram till och med den 3:e juni.
Till utställningen på Textilkoll har Evelina arbetat fram ett nytt verk som utgår från tankar om framtiden.
ELIN CAMILLA ÖSTLING
Är identiteten evig? Vad ska man spara av andra människor när de dör? Vad är ett arv? Vad är viktigt att dokumentera? Vad ska man själv förbereda innan man dör? Är jag rädd för att dö? Vad innebär livet?
Jag samlar på mitt känslomässiga arv för att kunna definiera min identitet, och fortsätta leva när de som byggt min identitet inte finns längre.
Jag har under den senaste tiden arbetat med ett sorgearbete, jag sörjer de som är döda och förbereder mig för att de som lever ska dö. Den kommande födseln av min systerson har öppnat mig för att se sambandet mellan livet och döden.
Dessa frågor har Elin utforskat i projektet ”Bli inte gammal men dö heller ej ung”, ett citat av hennes farmor från 2016. Ett utforskande i identitet kring hennes arv som har slutat i, bland annat, en stickning av en dikt som hennes föräldrar vill ha på sina begravningar, broderier av foton från hennes barndoms fotoalbum och en tygapplikation av hennes farfars definition av döden.
